Hej,
när jag läste Anders Joosts insändare kom jag genast att tänka på hur en ledarskribent i
Hufvudstadsbladet (Helsingfors) för några dagar sedan beskrev Sverige:
KLIPP:
"Vad blir kvar av litteraturen när text blir ljud? Lyssnartoppen dominerasav
koncentrerade miniberättelser utan dödkött: strömlinjeformad kronologi,konstant
framåtrörelse, enkelt språk. Idealet är dialogdrivet berättande,övertydliga markeringar
ochpapperstunna huvudkaraktärer som ur en DanBrown-roman. Denna snäva mall hotar att likt
en Prokrustesbädd våldförasig på skrivandet. Storsäljande producenter av
standardiseradgenrelitteratur och en handfull etablerade romanförfattare lär
tillsammansöverleva, medan det blir allt trängre i marginalen av utgivningslistorna
för kulturbärande småsäljare.
Ljudboksmogna Sverige visar vägen: där efterfrågas den n:te deckaren, thrillern och
feelgood-historien, simpla berättelser som mal på."
(cit.enl. Torsten Fagerholm: "Då litteraturen reduceras till Netflix-följetong",
Hbl 16.5.2020)
Anders Joosts insändare har samlat många kommentarer i DN. Många vill försvara boken och
bokläsandet och bra så. En del av kommentatorerna menar att Joost är ironisk men jag
skulle nog snarare föreslå att inlägget bör uppfattas som satir. För övrigt tvivlar jag på
att Joost är "ekonom" (han kallar sig så i underskriften); snrarare vill han åt
en kultursyn som förvisso präglas av "ekonomism".
Hur som helst inspirerar mig läget till några egna rader om ljudboken, eller rättare sagt,
om ett exempel på en ljudbok som jag är i färd med att läsa. Den som känner att hen inte
hinner läsa vidare ska inte göra det utan bör sluta läsa här.
---
Medan Hbl:s ledarskribent Torsten Fagerholm reflekterar över hur det känns"då
litteraturen reduceras till Netflix-följetong" (16.5.) lyssnar jag påljudversionen av
Gunnar Walls nya bidrag till faktalitteraturen, som heterAndra världskriget och myten om
det goda kriget. Det torde vara en inbunden och ganska tjock bok för nu har jag hört
uppläsaren Per Juhlin läsa i fem timmar och 57 minuter och ändå bara kommit till knappt
hälften.
Varför jag valde ljudboken är en komplicerad fråga: fullt på bokhyllorna,omedelbar
produktleverans över nätet, priset (9 i st f 19 euro), går att läsa under färden eller
promenaden, man vill ju följa modet, osv. Dessutom ligger min "gamla"
smarttelefon sedan en tid tillbaka oanvänd sedan jag har ärvt en "ny" sådan (av
en familjemedlem som ville ha senaste modellen); må den"gamla" telefonen
pånyttfödas som en lätt och liten ljudboksbok, tänkte jag.
Nåmen varför inte läsa innantill om det mytiska goda kriget i en e-bok istället för att
återgå till högläsning såsom forntidens "läsare", vilka lätsina slavar göra
jobbet, därför att de själva varken kunde eller villeunderkasta sig det skrivna ordet (mer
om detta kan man läsa i Jesper Svenbros "Myrstigar.Figurer för skrift och läsning i
antikens Grekland")?
Ja, jag hade nog föredragit e-boken framför ljudboken och mitt bokval finns säkert också i
form av en digital text då ju Gunnar Wall med största sannolikhet skriver sina böcker på
dator. Men denna aktuella bok går tydligen inte (ännu) att köpa som en e-bok.
För övrigt: vilken är skillnaden mellan en digital text och en e-bok? Ingen alls;
e-bokskonceptet är nämligen en rent kapitalistisk uppfinning för att reducera även den
digitaliserade litteraturen till varuproduktion och-distribution. (Det här utredde ju
Rasmus Fleischer för några år sedan i böckerna "Boken" och
"Biblioteket".)
Men åtminstone i det "ljudboksmogna" Sverige kan alltså ljudboken redan tyckas
ha fått övertaget över den tryckta boken och e-boken. Förhoppningsvis ska detta visa sig
vara ett övergående fenomen liksom myterna om andra världskriget.
Churchill och Hitler hade en sak tillsammans: båda hatade Gandhi, för att de hatade hans
åsikter och för att de ansåg honom tillhöra en lägre ras. Gunnar Walls bok handlar inte
minst om relationerna mellan dessa tre.
Det var Gandhi som representerade den goda sidan. Men lyckas man idag komma fram till den
slutsatsen utan böcker? Kanske, ifall man lyssnar noga. Men ifall det ska lyckas måste
någon, typ Gunnar Wall, trots allt fortsätta att skriva böcker.
Hälsningar från Finland,
Mikael
On 20 May 2020, 11.26 +0300, Jan Szczepanski <jan.szczepanski63 at gmail.com>,
wrote:
Anders Joost, en ekonom från Stockholm har skrivit en
insändare i DN där han hävdar att
boken är död. En rad bevis på detta radas upp. Här två av skälen
Klipp
I dag finns det bara två skäl till att läsa. Du vill briljera genom att veta vad just den
tyska romanen ”Bergtagen”, klassikern ”Odysseus”, Marcel Prousts ”På spaning efter den tid
som flytt” eller Dostojevskijs verk ”Bröderna Karamasov” handlar om. Men som läsupplevelse
är böckerna en plåga.
https://www.dn.se/insandare/vi-maste-inse-att-boken-ar-dod/
Vi kanske inte alla håller med om att läsning tillhör en förgången tid och att
mänsklighetens kulturarv ersats av neflix.
Klipp:
Men läsning tillhör en förgången tid. I dag sköts information med Youtube-filmer och
reklamsnabba textmeddelanden. Och många vuxna överkonsumerar Netflix-teveserier.
Jan
--
Jan Szczepański
F.d Förste bibliotekarie och chef för f.d Avdelningen för humaniora,
vid f.d. Centralbiblioteket, Göteborgs universitetsbibliotek
E-post: Jan.Szczepanski63 at
gmail.com
_______________________________________________
Biblist mailing list
Biblist at lists.sunet.se
https://lists.sunet.se/listinfo/biblist